Fly, little wing.

Det är aldrig roligt när folk dör. Speciellt inte när man har sett denna människa levat, pratat med henne/honom, eller kanske gått i samma klass och vet att hon/han inte har fått leva hela sitt liv enda till slut.

Jag har haft turen en lång tid och inte misst någon jag känner, jag har inte vetat hur det har känt och jag hade absolut inte heller tänkt på saken, för såna jag känner har varit så gott som odödliga för mig. Inte kan de dö heller! De kommer att leva ett mycket långt liv. Nej, de kan absolut inte dö..

Men denna vecka har jag fått veta hur det är. Jag minns, jag satt i soffan med Denise vi hade hyrt The omen som vi skulle titta på. Halvvägs i filmen ringde Denisens telefon. Det hade dött en pojke i cancer. Men inte vilken pojke som helst utan du, som jag har pratat med, vi har gått i samma skola. Jag minns hur chockad jag blev och ledsen, du hade ju heela livet framför dig. Livet...

Och nu idag. Jag kommer hem från Nicolinas spa party, känner mig jätte fräscht och glad. Låser upp dörren. Daniel säger att jag ska ringa Denise, Jag frågar varför? Han säger det är någon i din förra klass som har dött. Jag känner hur humöret sjunker ner. Ringer snabbt till denise. Jag frågar hundra gånger är det sant? Det är hemskt att det verkligen kan hända någonting sånhär

Jag har sett er båda leva, jag har pratat med er båda, och ni har funnits i samma skola och i samma klass. Ni hade absolut inte ennu levt erat liv. Ni hade såå många år framför er, guldvärda. Ert liv som ni faktiskt kunde ha gjort något med. Jag kände er inte helt och hållet, men vi var bekanta vi pratade med varandra, men det berör mig endå så himla mycket, det är så himla orättvist, vaför just ni? eller varför någon alls överhuvudtaget... Jag vill absolut inte att något sånthär händer mera... Men döden kan man inte fly ifrån..

Jag hoppas ni finner glädje, fred och harmoni där ni är. Jag vill bara önska er allt gott och väl, och hoppas att era föräldrar har styrka och stöd att kämpa vidare. Jag kan inte ens förställa mig hur de känner sig nu... Det kommer jag aldrig att göra föräns jag själv är förälder..

Det är har fått mig att tänka på mitt eget liv. Jag tänker ta vara på mitt liv. Försöka leva som carpe diem. Livet är för värdefullt för att kasta bort. När man väl är borta så finns det inget återvändo....




" Fly, fly little wing
Fly beyond imagining
The softest cloud, the whitest dove
Upon the wind of heaven´s love

Past the planets and the stars
Leave this lonley world of ours
Escape the sorrow and fly again

Fly, fly little wing
Fly where only angels sing
Fly away, the time is right
Go now, find the light"